konstiginormal

Kom nyligen hem från ett studiebesök på countyts ungdomsfängelse vilket var en upplevelse. Besöket där var lika intressant som det var obekvämt. Vi fick se isoleringsceller, varav osmidiga jag lyckades kika in i en som jag trodde var tom men det var den ju naturligtvis inte, allrum, mötesrum och gym.

Det kändes så otroligt obekvämt och fel att vara där och att gå förbi ungdomarna som satt och åt middag. Man vill inte gå runt där som att man vore på zoo, men så kändes det. När vi stod utanför några celler vid en avdelning så tänkte jag att det var tomt i cellerna då men helt plötsligt börjar kvinann som guidade oss prata genom dörren och så sticker det fram ett huvud på andra sidan glasrutan och svarar och när vi är på väg ut från den avdelningen och jag vänder mig om och då är det en annan kille som kikar ut genom fönstret i dörren på en annan cell.

Det var intressant att höra om vad som faktiskt gjorde att vissa befann sig där. Vi fick inte veta något specifikt om de som var intagna just nu men det är blandat på det här JDC och kan vara allt från smärre till grova brott. Kvinnan berättade också om en kille som vägrade åka tillbaka tillbaka till sin pappa och därför hellre stannade på ungdomsfängelset men även om ungdomar som återvänt dit ett flertal gånger och om ungdomar som fått stanna där i över ett år pga att det skulle upp i rättegång för vuxna, detta trots att det är tänkt att vara ett JDC som avser inspärrning under en kortare tid.

Det var otroligt nyttigt att se och det var fruktansvärt tragiskt på samma gång. Jag kunde ju dock lämna JDC och åka hem.

Igår så var vi ett stort gäng som gick ut och här är jag och Matthew på Daddios där alltför många torsdagskvällar har spenderats! Det var en riktig rolig kväll men nu så har skolan kommit ifatt. Kl är nu strax före två och Lena och jag sitter på Coffehound här i stan och har ännu inte börjat plugga, men det kommer!

Just nu sitter jag på praktiken och klurar på hur jag ska lyckas prestera  19 sidor kvalitet i en av mina kurser på 14 dagar. Helst vill jag ju bara ha lite mer Hawaii! Det kommer bli intressant att se hur detta går.

Igår så fyllde Lena år och här är vi ute och äter födelsedagsmiddag! Annars har helgen gått åt till träning, utgång och nya upptäckter. Jag sitter för det mesta och pluggar på ett kafé på campus och på campus ser alla likadana ut med några få undantag. Hög tofs på tjejerna och rakklippt lugg på kilarna, ISU-tröja, byxor som är för långa och uggs som man hör lång väg eftersom det är väldigt jobbigt att lyfta på fötterna alternativt tofflor är det man ser om dagarna. Tur är då att det  (bara) tog oss dryga sex månader att upptäcka ett nytt fik där folk faktiskt visar lite personlighet. Det var både tygväskor, converse och mössor. Kraven är inte så höga bara att man ska ha något som inte 15 000 andra har på sig. Tror vi kommer hänga där lite oftare nu!

Dålig uppdatering här men nu kommer en liten iaf om mitt spring break på Hawaii! En vecka tillbringade vi på Oahu och i Honolulu. Vädret har varit blandat men mestadels solsken så kan inte klaga! Första dagen var vädret sådär och vi passade då på att besöka Pearl Harbor och här ovan är jag på battleship Missouri. Vi träffade en kille som bott och pluggat i Honolulu i tre år men han hade aldrig varit där. Han och jag hade uppenbarligen olika prioriteringar.

Vi har även hunnit med att sola, bada, snorkla och surfa. Lena och jag tog en kurs och måste faktiskt säga att vi var bättre än vad vi någonsin kunnat gissa. Vi hade ju förhoppningar om att lyckas kunna ligga på brädan. Då skulle vi vara nöjda men efter vår instruktör Johns instruktioner så lyckades vi med alla stegen och faktiskt surfa igenom vågorna. Vi var hyfsat nöjda efteråt. Tilläggas kan att det hamnar på andra plats i träningsvärk det jag kände i mina armar efteråt. I tre dagar hade jag fruktansvärd träningsvärk. Det enda som varit värre är den träningsvärken jag hade efter att ha åkt Tjejvasan.

Vi åkte även på utflykt till Kualoa Ranch på andra sidan ön där bl.a. Jurassic Park har spelats in. det var helt fantastiskt. Mindre fanatstiskt var däremot bussresan tillbaka som tog nästan dubbel så lång tid pga att en person snodde en bussbiljett. Pga detta var vi tvungna att sitta och vänta in polisen. Det var tydligen något som inte kunde vänta.

Spring breaket var riktigt underbart med det enda minuset om tsunamivarningen vår sista kväll. När vi kommer tillbaka till hostelet sent på torsdagskvällen så var det flera av gästerna som stod ute med sina grejer, konstigt tänkte jag att så många skulle checka ut precis då. När vi kommer in får vi höra att det är en tsunami på ingång och att hostelet ska evakueras. Jag har aldrig packat så fort i hela mitt liv. Sedan fick vi höra att den skulle komma under natten och då var det lugnt men upp i bergen gick vi och endel andra iaf medan man då och då hörde varningssignalerna som jag bara hört testas förut. Vi fick iaf sova hos några trevliga studenter som hade ett hus inåt land men mycket sömn blev det inte. Skönt var det iaf att få komma hem och sova i sin säng efter nästan 60 timmar utan sömn.

Nu ska jag strax ta och bege mig mot bussen som ska ta oss till Chicago för att imorgon bitti flyga de ynka 9 timmar och 20 minuter mot Honolulu. Det ska bli helt kalas och jag hoppas på lika fint väder som det var den här dagen i Ponce på Puerto Rico som man ser ovan!

Nu hoppas jag bara på att min extremt otajmade förkylning och feber ska försvinna och så är jag redo för Hawaii!

Idag fyller min käre far år så jag vill börja med att säga grattis på födelsedagen!

Här ovan ser ni en buss för ett av alla tusentals cheerleadinglag. Det har varit cheerleadingtävlingar här i helgen för minisarna och det var otroligt obehagligt att bevittna. Flickor i åldern 5-12 år ungefär som springer runt i glittriga miniplagg och med spackellager i ansiktet. När jag såg några av dem sminka sig så kunde jag ganska snabbt konstatera att några ägde mer smink än mig. Jag hoppas jag slipper hamna mitt i någon sådan turnering igen.

Jag har precis kommit tillbaka från min teaterlektion och det här var en av de värsta upplevelserna jag varit med om i ett klassrum. Det värsta av allt är att jag utsatt mig för det frivilligt. Jag och en kille i min klass skulle spela upp en dialog och vi tänkte att det var bra att vara först så är vi klara. Icke. Läraren "jobbade" med den här dialogen i 35 minuter! I 35 minuter fick jag stå där framme och göra olika tolkningar och blabla. Jag som hade fullt fokus på mina tio repliker. Vi var så fruktansvärt dåliga och det blev som sagt inte bättre av att vara först ut. Nu längtar jag tills onsdag då alla andra ska göra samma sak.