konstiginormal

Under slutet av min tid i USA så hände mycket, jag besökte New York i en vecka tillsammans med min kurs Model UN och strax efter att jag kom tillbaka fick jag finbesök av mor och far och vi åkte till Chicago efter ett par dagar i Normal. När jag kom tillbaka efter det var det dags för finals och sedan hemfärd till först mina underbara vänner och sedan hem till världens finaste plats, Sollerön.

Att sammanfatta ett år i ett blogginlägg är inte ens något som jag tänker göra ett försök till men ett talesätt som är passande är Borta bra men hemma bäst. Hur bra det än är att vara iväg och upptäcka nya saker så är hemma alltid hemma och två terminer var en alldeles lagom tid att vara iväg. Jag har fått vara med om så många fantastiska saker under året och jag har lärt mig massor, både om mig själv men framförallt om Sverige och USA. USA är inte bara lyxiga storstäder och jag har flera gånger känt att jag skulle vilja anlita en konsult som kunde göra gigantiska justeringar. Man kan uppmuntra ett intresse för omvärlden, man behöver inte äga 35 vapen, man behöver inte köpa flaskvatten jämt, man kan isolera husen, politik behöver inte dominera rättssystemet, man kan sortera sina sopor och återvinna både flaskor och tidningar, man behöver inte heller köra de största avgassprutande bilarna som någonsin har tillverkats, ha toaletter som inte solar litervis med vatten varje gång man trycker på spolknappen, se till att sjukvård är till för alla, inte konstant fokusera på oljepriset utan istället fokusera på förnyelsebar energi och slutligen, arbeta för fred.

Det finns en hel del att göra i USA och Sverige med exempelvis fri skola och sjukvård är något som man ska kämpa för att bevara. Att inte behöver oroa sig över att inte kunna söka vård p.g.a. att ekonomin inte tillåter eller för att inte kunna teckna en försäkring är något som är en verklighet i USA. En hemsk verklighet.

Mitt år har varit nyttigt för jag har fått sett många platser av landet och allt från finfina hus till trailer parks. Jag har under året besökt St. Louis, Boston, New York, Miami, Key West, Cozumel i Mexiko, Ponce och San Juan på Puerto Rico, Honolulu på Hawaii och såklart Chicago. Även om jag saknar alla dessa platser lite (förutom St. Louis, dit vill jag aldrig mer igen), så kommer jag mest av allt att sakna alla härliga människor jag lärt känna under året. Tur är att svenskarna som varit i Normal kommer tillbaka till Uppsala!

Här ovan kommer en bild från en kalasvecka i New York på mig och världens bäste Zach som kan mer om svensk politik än många svenskar själva och som är fantastiskt rolig!

Tack och bock för mig den här gången!

Här kommer en bild tagen från vårt hotellrum. Vi bor precis vid Times Square med utsikt över Meatpacking District. Kunde inte blivit bättre!

Ja, tidigt imorgon bitti bär det av till New York och Model UN. Jag ska hem och packa efter att ha träffat min grupp (om någon behagar att dyka upp) och tränat. Jag vet inte hur stor del av vår lektionstid har gått åt till att prata kläder, packning och väskor. Herregud. Det var på tal om att vissa skulle checka in två väskor. Detta för sex dagar. När jag sa att jag tänkte åka med handbagage tittade läraren på mig som att jag var knasig.

Eftersom att jag missar övriga lektioner i en vecka så har jag haft lite att ta igen den här helgen men det blev ändå en mycket trevlig lördagskväll. Här ovan är jag, MaryBeth och Matthew ute på Mulligan´s.

Ha en fortsatt trevlig söndag nu så hörs vi i veckan!

Den här veckan har flugit förbi! Det har, eller är, mycket att göra innan måndag då jag åker till New York med min Model UN klass. JAg tänkte försöka beta av ett par uppsatser och uppgifter innan och det är på gång! Jag ska bl.a. skriva en uppsats relaterat till det vi ska spela upp på finals-dagen i teatern. Jag och min partner hade apropå det vår obligatoriska repetition inför klassen med läraren i onsdags. Det höll på i en timme och en kvart vilket var ungefär en timme för mycket men det gick bra så det är så skönt att det iaf är avklarat!

Imorgon ska jag ta och ta tag min uppgift i golfkursen som innebär att jag ska skriva kortfattat om golfens historia. Jag fick välja på det och bl.a. att designa tre golfhål men jag känner inte riktigt att jag ska ge mig in på att rita golfhål. Jag har också varit med på en muntlig förhandling i Appellate Court, i ett mordfall. Det fallet var ungefär som en film så det skulle inte förvåna mig om den kommer som en rulle om några år. Det är en gammelmormor som sitter inne för mord på sitt barnbarnsbarns pappa och tre andra var hemma när det hände men ingen hade sett något och hon erkände men hennes fingeravtryck fanns inte på vapnet, sen var det privatdetektiver som var anlitade med mera. Ett riktigt drama verkade det iaf vara.

I helgen har våren kommit hit till Illinois! 24 grader och sol igår toppades med 27 grader idag. Det har varit en underbar helg som av förklarliga skäl tillbringades ute mestadels. Nu hoppas jag att det fortsätter så här!

Hej hopp! Det har varit lite dålig uppdatering här tycker jag! Nu är det söndag och en helg med underbart väder har passerat. 25 grader har det varit idag så inga klagomål här inte. Tyvärr tror jag inte att värmen är här för att stanna riktigt än men snart så! Här har det inte hänt så väldans mycket på sistone. Det har blivit en hel del zumba och i fredags var jag på födelsedagsfest. Jag har också hunnit med att USA-deklarera vilket var ett helt projekt, detta trots att jag inte ens arbetat i landet. Det var nummer och frågor åt höger och vänster men nu är den iaf ivägskickad. Det stod också att jag måste spara min deklaration och ta med mig den om jag besöker USA inom tre år. Tycker jag sammanfattar det där deklarerandet ganska bra.

Kom nyligen hem från ett studiebesök på countyts ungdomsfängelse vilket var en upplevelse. Besöket där var lika intressant som det var obekvämt. Vi fick se isoleringsceller, varav osmidiga jag lyckades kika in i en som jag trodde var tom men det var den ju naturligtvis inte, allrum, mötesrum och gym.

Det kändes så otroligt obekvämt och fel att vara där och att gå förbi ungdomarna som satt och åt middag. Man vill inte gå runt där som att man vore på zoo, men så kändes det. När vi stod utanför några celler vid en avdelning så tänkte jag att det var tomt i cellerna då men helt plötsligt börjar kvinann som guidade oss prata genom dörren och så sticker det fram ett huvud på andra sidan glasrutan och svarar och när vi är på väg ut från den avdelningen och jag vänder mig om och då är det en annan kille som kikar ut genom fönstret i dörren på en annan cell.

Det var intressant att höra om vad som faktiskt gjorde att vissa befann sig där. Vi fick inte veta något specifikt om de som var intagna just nu men det är blandat på det här JDC och kan vara allt från smärre till grova brott. Kvinnan berättade också om en kille som vägrade åka tillbaka tillbaka till sin pappa och därför hellre stannade på ungdomsfängelset men även om ungdomar som återvänt dit ett flertal gånger och om ungdomar som fått stanna där i över ett år pga att det skulle upp i rättegång för vuxna, detta trots att det är tänkt att vara ett JDC som avser inspärrning under en kortare tid.

Det var otroligt nyttigt att se och det var fruktansvärt tragiskt på samma gång. Jag kunde ju dock lämna JDC och åka hem.

Igår så var vi ett stort gäng som gick ut och här är jag och Matthew på Daddios där alltför många torsdagskvällar har spenderats! Det var en riktig rolig kväll men nu så har skolan kommit ifatt. Kl är nu strax före två och Lena och jag sitter på Coffehound här i stan och har ännu inte börjat plugga, men det kommer!

Just nu sitter jag på praktiken och klurar på hur jag ska lyckas prestera  19 sidor kvalitet i en av mina kurser på 14 dagar. Helst vill jag ju bara ha lite mer Hawaii! Det kommer bli intressant att se hur detta går.

Igår så fyllde Lena år och här är vi ute och äter födelsedagsmiddag! Annars har helgen gått åt till träning, utgång och nya upptäckter. Jag sitter för det mesta och pluggar på ett kafé på campus och på campus ser alla likadana ut med några få undantag. Hög tofs på tjejerna och rakklippt lugg på kilarna, ISU-tröja, byxor som är för långa och uggs som man hör lång väg eftersom det är väldigt jobbigt att lyfta på fötterna alternativt tofflor är det man ser om dagarna. Tur är då att det  (bara) tog oss dryga sex månader att upptäcka ett nytt fik där folk faktiskt visar lite personlighet. Det var både tygväskor, converse och mössor. Kraven är inte så höga bara att man ska ha något som inte 15 000 andra har på sig. Tror vi kommer hänga där lite oftare nu!

Dålig uppdatering här men nu kommer en liten iaf om mitt spring break på Hawaii! En vecka tillbringade vi på Oahu och i Honolulu. Vädret har varit blandat men mestadels solsken så kan inte klaga! Första dagen var vädret sådär och vi passade då på att besöka Pearl Harbor och här ovan är jag på battleship Missouri. Vi träffade en kille som bott och pluggat i Honolulu i tre år men han hade aldrig varit där. Han och jag hade uppenbarligen olika prioriteringar.

Vi har även hunnit med att sola, bada, snorkla och surfa. Lena och jag tog en kurs och måste faktiskt säga att vi var bättre än vad vi någonsin kunnat gissa. Vi hade ju förhoppningar om att lyckas kunna ligga på brädan. Då skulle vi vara nöjda men efter vår instruktör Johns instruktioner så lyckades vi med alla stegen och faktiskt surfa igenom vågorna. Vi var hyfsat nöjda efteråt. Tilläggas kan att det hamnar på andra plats i träningsvärk det jag kände i mina armar efteråt. I tre dagar hade jag fruktansvärd träningsvärk. Det enda som varit värre är den träningsvärken jag hade efter att ha åkt Tjejvasan.

Vi åkte även på utflykt till Kualoa Ranch på andra sidan ön där bl.a. Jurassic Park har spelats in. det var helt fantastiskt. Mindre fanatstiskt var däremot bussresan tillbaka som tog nästan dubbel så lång tid pga att en person snodde en bussbiljett. Pga detta var vi tvungna att sitta och vänta in polisen. Det var tydligen något som inte kunde vänta.

Spring breaket var riktigt underbart med det enda minuset om tsunamivarningen vår sista kväll. När vi kommer tillbaka till hostelet sent på torsdagskvällen så var det flera av gästerna som stod ute med sina grejer, konstigt tänkte jag att så många skulle checka ut precis då. När vi kommer in får vi höra att det är en tsunami på ingång och att hostelet ska evakueras. Jag har aldrig packat så fort i hela mitt liv. Sedan fick vi höra att den skulle komma under natten och då var det lugnt men upp i bergen gick vi och endel andra iaf medan man då och då hörde varningssignalerna som jag bara hört testas förut. Vi fick iaf sova hos några trevliga studenter som hade ett hus inåt land men mycket sömn blev det inte. Skönt var det iaf att få komma hem och sova i sin säng efter nästan 60 timmar utan sömn.

Nu ska jag strax ta och bege mig mot bussen som ska ta oss till Chicago för att imorgon bitti flyga de ynka 9 timmar och 20 minuter mot Honolulu. Det ska bli helt kalas och jag hoppas på lika fint väder som det var den här dagen i Ponce på Puerto Rico som man ser ovan!

Nu hoppas jag bara på att min extremt otajmade förkylning och feber ska försvinna och så är jag redo för Hawaii!

Idag fyller min käre far år så jag vill börja med att säga grattis på födelsedagen!

Här ovan ser ni en buss för ett av alla tusentals cheerleadinglag. Det har varit cheerleadingtävlingar här i helgen för minisarna och det var otroligt obehagligt att bevittna. Flickor i åldern 5-12 år ungefär som springer runt i glittriga miniplagg och med spackellager i ansiktet. När jag såg några av dem sminka sig så kunde jag ganska snabbt konstatera att några ägde mer smink än mig. Jag hoppas jag slipper hamna mitt i någon sådan turnering igen.

Jag har precis kommit tillbaka från min teaterlektion och det här var en av de värsta upplevelserna jag varit med om i ett klassrum. Det värsta av allt är att jag utsatt mig för det frivilligt. Jag och en kille i min klass skulle spela upp en dialog och vi tänkte att det var bra att vara först så är vi klara. Icke. Läraren "jobbade" med den här dialogen i 35 minuter! I 35 minuter fick jag stå där framme och göra olika tolkningar och blabla. Jag som hade fullt fokus på mina tio repliker. Vi var så fruktansvärt dåliga och det blev som sagt inte bättre av att vara först ut. Nu längtar jag tills onsdag då alla andra ska göra samma sak.

Igår gick Lena och jag på basket. Bradley stod för motståndet och som jag förstått det så var det en viktig match då vår lärare lät oss sluta två timmar tidigare för att hon och hennes familj hade säsongsbiljetter till ISUs matcher.

Det var iaf en väldigt spännande match med ett slutresultat på 51-50 till ISU och här ovan ser ni hur glada både supportrar och spelare blev! Lena och jag kunde även konstatera att några basketkännare är vi iaf inte. Iaf inte gällande collegebasket.

Vi satt och var helt lugna i slutminuterna, övertygade om att det skulle spelas en period till. Att coacherna tog time out ung. varannan minut, ibland hann det bara gå ett anfall innan det var time out-dags igen, var inget vi reflekterade över så. Plötsligt så är ju dock matchen slut och ISU gjorde vinstpoängen med bara några sekunder kvar så vi kände oss lite snuvade på spänningen. Och på tiden. Kom igen, man kan ju spela iaf en timme men efter 40 min. spel var matchen slut men en härlig vinst blev det iaf!

Snyggaste tröjan från fredagens match i United Center.

I fredags morse begav vi oss till Chicago. Där var det mycket som stod på schemat. Det skulle shoppas, gå på ishockey, äta på Cheesecake Factory och partajas. Allt hanns med och som man ser så tajmade vi miniresan med våren. Vi började med att gå på stan och shoppa på fredagen och såklart så spårade jag totalt. När jag kommer till en större stad, eller till Target för den delen, så är det som att jag aldrig ska få besöka en affär igen så att nu har jag ett litet lager här i garderoben i Normal och det är jag mycket nöjd över.

På eftermiddagen så åt vi på Cheesecake Factory. Att äta där är som att stoppa in en bit av himlen i munnen och magen tackar och tar emot. Vi åt förövrigt där på lördagen också.... Efter ett besök på Ostkakan så begav vi oss mot hotellet för att byta om inför hockeyn. Chicago Blackhawks mötte Columbus Blue Jackets och tyvärr blev det förlust för Hjalmarsson och co men Strålman i Columbus fick iaf göra mål så det var skoj. Efter hockeyn och ett försök på världsrekordet i hur många svenskar man får in i en taxi så blev det utgång! Fantastiska dagar!

Idag känns det som att våren har kommit hit. Plusgrader och sol så snart är det förhoppningsvis grönt ute igen. Just nu håller jag på att repeterar inför min basic object-övning som vi ska ha på teaterlektionen imorgon. Jag är ingen Ingrid Bergman men förhoppningsvis ska jag inte göra bort mig alltför mycket men jag kan inte lova något. Nu ska jag köra igenom det en gång till!

Idag kom Lena tillbaka, som jag längtat! Med sig hade hon också massor med underbara saker. Nu ska vi ta och fortsätta att läsa skvallertidningar och äta choklad!

Då Super Bowl sändes på Fox Sports så var det patriotiska meddelanden i kvadrat innan matchen och uppträdanden med America the Beautiful och nationalsången stod också på programmet innan matchstart.  Det bästa var en spelare som hade handen på hjärtat under nationalsången men tog bort den precis när tv-kamerorna rullade förbi. Han var väldigt snabbt att placera handen på hjärtat igen!