konstiginormal

Kom nyligen hem från ett studiebesök på countyts ungdomsfängelse vilket var en upplevelse. Besöket där var lika intressant som det var obekvämt. Vi fick se isoleringsceller, varav osmidiga jag lyckades kika in i en som jag trodde var tom men det var den ju naturligtvis inte, allrum, mötesrum och gym.

Det kändes så otroligt obekvämt och fel att vara där och att gå förbi ungdomarna som satt och åt middag. Man vill inte gå runt där som att man vore på zoo, men så kändes det. När vi stod utanför några celler vid en avdelning så tänkte jag att det var tomt i cellerna då men helt plötsligt börjar kvinann som guidade oss prata genom dörren och så sticker det fram ett huvud på andra sidan glasrutan och svarar och när vi är på väg ut från den avdelningen och jag vänder mig om och då är det en annan kille som kikar ut genom fönstret i dörren på en annan cell.

Det var intressant att höra om vad som faktiskt gjorde att vissa befann sig där. Vi fick inte veta något specifikt om de som var intagna just nu men det är blandat på det här JDC och kan vara allt från smärre till grova brott. Kvinnan berättade också om en kille som vägrade åka tillbaka tillbaka till sin pappa och därför hellre stannade på ungdomsfängelset men även om ungdomar som återvänt dit ett flertal gånger och om ungdomar som fått stanna där i över ett år pga att det skulle upp i rättegång för vuxna, detta trots att det är tänkt att vara ett JDC som avser inspärrning under en kortare tid.

Det var otroligt nyttigt att se och det var fruktansvärt tragiskt på samma gång. Jag kunde ju dock lämna JDC och åka hem.