Tack och hej!
Under slutet av min tid i USA så hände mycket, jag besökte New York i en vecka tillsammans med min kurs Model UN och strax efter att jag kom tillbaka fick jag finbesök av mor och far och vi åkte till Chicago efter ett par dagar i Normal. När jag kom tillbaka efter det var det dags för finals och sedan hemfärd till först mina underbara vänner och sedan hem till världens finaste plats, Sollerön.
Att sammanfatta ett år i ett blogginlägg är inte ens något som jag tänker göra ett försök till men ett talesätt som är passande är Borta bra men hemma bäst. Hur bra det än är att vara iväg och upptäcka nya saker så är hemma alltid hemma och två terminer var en alldeles lagom tid att vara iväg. Jag har fått vara med om så många fantastiska saker under året och jag har lärt mig massor, både om mig själv men framförallt om Sverige och USA. USA är inte bara lyxiga storstäder och jag har flera gånger känt att jag skulle vilja anlita en konsult som kunde göra gigantiska justeringar. Man kan uppmuntra ett intresse för omvärlden, man behöver inte äga 35 vapen, man behöver inte köpa flaskvatten jämt, man kan isolera husen, politik behöver inte dominera rättssystemet, man kan sortera sina sopor och återvinna både flaskor och tidningar, man behöver inte heller köra de största avgassprutande bilarna som någonsin har tillverkats, ha toaletter som inte solar litervis med vatten varje gång man trycker på spolknappen, se till att sjukvård är till för alla, inte konstant fokusera på oljepriset utan istället fokusera på förnyelsebar energi och slutligen, arbeta för fred.
Det finns en hel del att göra i USA och Sverige med exempelvis fri skola och sjukvård är något som man ska kämpa för att bevara. Att inte behöver oroa sig över att inte kunna söka vård p.g.a. att ekonomin inte tillåter eller för att inte kunna teckna en försäkring är något som är en verklighet i USA. En hemsk verklighet.
Mitt år har varit nyttigt för jag har fått sett många platser av landet och allt från finfina hus till trailer parks. Jag har under året besökt St. Louis, Boston, New York, Miami, Key West, Cozumel i Mexiko, Ponce och San Juan på Puerto Rico, Honolulu på Hawaii och såklart Chicago. Även om jag saknar alla dessa platser lite (förutom St. Louis, dit vill jag aldrig mer igen), så kommer jag mest av allt att sakna alla härliga människor jag lärt känna under året. Tur är att svenskarna som varit i Normal kommer tillbaka till Uppsala!
Här ovan kommer en bild från en kalasvecka i New York på mig och världens bäste Zach som kan mer om svensk politik än många svenskar själva och som är fantastiskt rolig!
Tack och bock för mig den här gången!
